Hvem är jag?

Ja, vem är jag? Hur kan jag veta vem jag egentligen är? När jag läste "Sophies Värld" när jag var 14-15 blev jag både hänförd och förfärad över alla filosofiska frågor som det faktiskt inte fanns något "rätt" svar på. I slutändan är det man själv som avgör. It all comes down to you and what you choose to believe.

Jag har tänkt berätta för er lite grann om vem jag är, eller rättare sagt, vem jag väljer att berätta att jag är, vem jag vill vara.

Därför berättar jag att jag är en musikalartist. Musikaler är verkligen bland det bästa jag vet. Jag förstår inte hur någon kan föredra teater eller dansföreställningar framför musikaler - de har ju det bästa av allt i en salig blandning!:)

Så jag är musikalartist, jag är dansare. Jag har haft en skada eller mer en spänning i musklerna omkring höften som har gjort att jag inte har kunnat träna dans under hela sommaren, men nu när jag flyttar till Cambridge ska det bli ändring på det. Mina favoritdanser är street, balett och lindyhop. Men såklart gillar jag även modernt och jazz och afrikanskt och folkdans och stepp och stomp och gud vet vad. Jag älskar helt enkelt att dansa!

Jag älskar även allt gammaldags. Jag älskar Jane Austen, klänningar, söta 50-tals flickor, glamorösa och eleganta 30-tal, propra 40-tal och såklart allt innan det! Jag är stolt ägarinna av en 1700-tals korsett som min kära syster E sytt åt mig, och jag samlar på sådana där små söta saker som ger mig en känsla av att jag halft bor i granne med Elizabeth Bennett.

Det är så svårt att beskriva sig själv. Jag är ju inte bara Isadora som älskar vackra saker som brev, rosor, grönt gräs och skira klänningar.

Jag är ju tuffingen, storebrorsan, primadonnan, bitchen, partyflickan, hemma-tanten, realisten, idealisten, Matrix och Moulin Rouge nörden!

Jag är även vegetarian - en "riktig" vegetarian (äter inte ost med animaliskt löpe, godis med E120 etc..), Rena Kläder informatör, ambassadör för Rättvisemärkt. Jag är också f.d. kickboxare och har som dröm att lära mig surfa. Jag tycker det är svårt att vara allt jag känner att jag är på samma gång, men så är det väl för alla?

Den största rädslan är att man inte vill bli kategoriserad. Och detta är vi människor extremt bra på. Vi rentav klarar inte av att inte kategorisera folk. Men det är nyttigt att försöka ibland...