Hopelessness.

Hopplöshet är vidunderligt och fascinerande.

Det kan drabba dig när som helst, vart som helst, varför som helst, och ibland helt utan anledning.

Idag drabbades jag av ensamhet och hopplöshet. När jag hade vaknat och återuppfattat verkligheten kände jag bara "varför ska jag gå upp?"

Det var verkligen en tung känsla, det enda skälet till att jag gick upp ur sängen var det faktum att jag tänkte att jag skulle ångra det senare om jag inte gjorde det. Och så har min älskade mor alltid sagt åt mig att "men gör något! Det är bättre att göra något än att bara hänga omkring och vara rädd för vad som skulle kunna hända om du gjorde det fel!".

Så tack mamma, du fick mig upp ur sängen!

För övrigt så saknar jag min mamma väldigt mycket. Hon kan vara väldigt irriterande och obstinat och förstår mig inte alla gånger, men hon är verkligen egentligen den bästa mamma någon skulle kunna ha. Hon är verkligen den mamma jag skulle vilja att alla kunde ha haft.

Nu blev det här en liten tribute till min mamma men man får ju passa på när andan tar en.
I love you ever so much too, Daddy! And my darling sisters!
And of course my friends. You all know who you are.
I don't know where to begin so I won't even attempt describing how much you all mean to me.

Family and friends and nice strangers are the best things I know.

Låten som har hållit igång mig senaste dygnet är helt otippat, men jag gillar den verkligen, och det är "Paparazzi" av Lady Gaga, har ingen aning om varför den funkar så bra...?
Hörde först låten när jag såg den här snutten i Gossip Girl, "Summerkind of Wonderful" episoden... ^^

Jag ville inte att hon skulle åka.