tisdag 2 november 2010

Livsstandard.

Livsåskådning har väl aldrig riktigt var it något jag känner att jag har. Jag har mina principer, mina standards, and that’s it.

Men i samtal med andra kommer man på att man tänker olika, och att fan, jag har visst en egen livsåskådning.

GOTTA LIVE LIKE YOU’RE DYING!

Det är det jag kör på. Jag riskerar hellre min trygghet och någorlunda nöjda tillvaro för att uppnå mina drömmar än att stanna kvar i säkerheten för ifall ifall jag skulle misslyckas. ”Du misslyckas inte om du inte har ansträngt dig” sa en gång en tjej, men är det verkligen värt att leva ett halvtaskigt liv för att slippa anstränga sig?? I threw myself out there, got burned and broken down and it took 6 bloody months to pull me back together into something again. Now I know a little bit better what not to do. I’m never feeling that bad again. There is so much happiness out there, it’s not ok to be unhappy. I’m unhappy right now, and that scares me, but I’m not near as unhappy as I was a year ago, and now I’m fighting for my life. I need to do what I’m doing right now, or I’ll regret it forever.

I just now realised that that’s what my life is about. That’s what separates me from you. Or does it?

How are YOU living YOUR life?

I might not be happy but I sure as hell ain’t giving up my dreams, are you?

I am a Fighter. In every sense of the word.

Viktigt att förstå (för mig i alla fall – och det jag skriver på denna blogg är först och främst för mig) är att när jag kom tillbaka, liten och nedbruten efter ett första försök till någonting, ville jag inget stort. Jag sa att jag kunde nöja mig med ett kasst jobb på Ica eller vad fan du vill så länge jag aldrig aldrig aldrig igen behövde vara ensam och oälskad igen. Det sa jag till min lillasyster. Och jag kände verkligen så. Vissa dagar (många dagar) känner jag fortfarande så. Men fortfarande agerar jag annorlunda. Jag ger inte up! Inte riktigt än. Trots att jag är rädd och ärrad och väldigt liten innerst inne kastar jag mig ut i leken gång på gång och tänker att jag inte kan ge upp riktigt än.

Livet har för mycket potential för att bara sitta hemma och glo.


The one who falls and gets up is so much stronger than the one who never fell.
- N.Horoit

4 kommentarer:

  1. Hej Isadora!!!!
    För det första: vilken fantastisk header du har!
    För det andra: Eftersom det här var det första inlägget på din blogg jag läst (first of many, I assure you!) så tänkte jag att jag kan ju släppa ner min första lilla kommentar här också.

    Tyvärr så måste jag kanske sabotera lite ämne för vår framtida brevväxling här, men so be it.
    Jag kände bara att jag måste säga att jag tycker det är lite hemskt att jag inte vet något om många av dina känslor och tankar; vi har inte riktigt haft chansen att lära känna varandra så ordentligt som vi förtjänar!
    Det som du skriver om hur du väljer att leva, att kasta dig ut i leken igen, har du min allra största beundran för. Inte enbart för det specifika du må mena med det, utan i allt du gör - som att du flyttat till Göteborg till exempel, eller alla föreställningarna på Gotland du har varit med i. För mig som inte ser in i dig så verkar allt du gör alltid så självklart.
    Jag ska inte skriva för mycket här, men kort och gott så ska du veta att det du skrivit ovan är mycket klokt, och att du alltid kommer ha en vän och beundrare i mig! Så det så.

    Och by the way, det där med livsåskådning tror jag kommer bli ett ypperligt ämne för våra brev! :D

    SvaraRadera
  2. DAVID!!!!!!!!!!!
    Det är nästan så att jag fäller en liten tår av lycka.
    Du är så fin och så vis och vi är så himla bra vänner. Utan att vi umgås alls egentligen! Märkligt det där med hur man bara klickar.
    Jag tycker också det är hemskt och sorgligt och framförallt onödigt att vi vet så lite om varandra, men det kan vi verkligen ändra på nu! Alltså..den här bloggen startade jag för lite mer än ett år sedan, så du kan ju läsa lite äldre inlägg om du vill få en större inblick i hur det var...
    Annars så skriver jag i ett långt och och vackert (och oplanerat och dåligt dispositionerat) brev till dig hur allt ligger till.
    "Att jag gör allt så självklart"??
    Oj, det vet jag inte. Eller? Tack i alla fall, jag blir väldigt väldigt glad.
    DU har MIN beundran. Men det vet du.
    (Livsåskådning - check! Vill gärna diskutera det med dig!)
    kram från en hängiven vän

    SvaraRadera
  3. Isadora adorable!! Väldans bra skrivet! LOVE

    SvaraRadera
  4. åååååhhh Isadora mi darling! love your post!

    SvaraRadera